måndag, september 17

Men jag sa ingenting

Du spelar piano med näbben och vingarna
för du fryser om fingrarna.
Och när du gick ut igår
kom du hem från vattenpölarna
du luktade pipa i mustaschen
och trumpeterna hördes fortfarande i dina ögon.
Men jag sa ingenting
jag satt längre bort och såg på.
Dina tofflor ramlade av
när du dinglade med benen
dina ben som är smala
som drömmarna
och funderingarna.
Det enda hårda med dig är
tystnaden när du skrattar
Du kom hem från jubel
till trädet
Varför regnar det ur din mun
när du visslar?

2 kommentarer:

Anonym sa...

finis bildis!!!

anna sa...

aha. det var ju kul. att du uppskattade bilden som jag hittade på google före dikten jag skrivit med papper och penna!