onsdag, november 28

jag mindes häromdagen hur jag var när jag var liten.
jag brukade inte jämt somna när jag lagt mig. nu sitter jag vid datorn, men då, då fick jag ju pyssla tills jag blev trött. mina föräldrar tyckte såklart det var skönast när vi äntligen lagt oss, men de visste inte vad jag gjorde.
vi bodde i radhus mellan 1994-1999, med kök, vardagsrum och ett litet sovrum på bottenvåningen och två sovrum på andra. från det minnet jag pratar om hade jag sovrum på andra våningen.
på nätterna, eller ja klockan var kanske nio-tio, när det var meningen att jag skulle sova, så brukade jag smyga ut från mitt rum, gå till trappan, lägga mig på golvet och liksom hänga ner med huvudet så jag kunde se genom första trappsteget. i säkert tjugo minuter låg jag där och tittade uppochner på teve. jag såg då inte mycket, men det var på något sätt mysigt att ligga där i tystnad, utan att de visste att jag också tittade.
när jag tröttnat på blodstopp i hjärnan gick jag in i badrummet och kollade igenom alla mammas neccessär. luktade på krämer och provade hårklämmor.

3 kommentarer:

charlesljuvligamemoarer sa...

hahaha, jag brukade också titta på tv i smyg, jag satt mig på en pall i hallen och tittade in i vardagsrummet.

Anna sa...

kom dom aldrig på dig?
jag saknar att vara litet barn

emma sa...

jag smygkolla osså! jag gick jämt på toan & hade dörren uppe då kunde jag se perfa!! sen kolla jag osså i mammas neccessär asså oooh supermysigt inlägg!