gummiboll gummiboll

idag kom dom på mig vid lunchen. konfrontation och sen det där "men anna..." som att jag gjorde något fel. jag tycker inte jag gör något fel. känns ändå inte som att det spelar någon roll hur jag hanterar situationen, känns redan förlorat. (bara mitt lilla hopp som lever kvar och ibland försöker få luft). jag är en optimist, kan inte släppa taget om en god tanke. vill jag något så vill jag det tills varje litet strå i näsan gett upp hoppet. jag vill ju vara snäll. hur ska jag visa mig bra? tillräckligt bra. jag vill nog bara inte erkänna för mig själv att jag inte räcker till.

sen på tal om optimism. min nya tvångstanke. den är ganska jobbig. varje gång jag säger något som "jag kommer missa bussen", "jag kommer inte få jobbet", "jag kommer få sämst på uppgiften" osv, så måste jag direkt efter säga motsatsen, det positiva. "nej, jag kommer att hinna med bussen. jag kommer att hinna med bussen!".