söndag, november 1

liten tuva stjälper ofta stort lass

det är så mycket som händer nu men ändå står allting still. jag har gråtit mer de två senaste veckorna än på de två senaste åren, tror jag. jag oroar mig för att förlora. att någon ska förlora sig, att jag ska förlora det som finns. förlorar jag dig så förlorar jag mig. men ändå är det jag som gör allt för att förlora dig, ändå gör jag allt för att det ska bli ogjort. ändå är mina tankar inte samma som de jag lever. men jag säger ingenting. och du min käraste syster förlorar jag dig så förlorar jag mig, precis som jag sa. det finns för mycket kärlek som pressar ut alla dom där tårarna. det är inte för min skull jag gråter. det är för er.

och dagarna går så snabbt nu för tiden, det är redan november. snart måste jag kanske flytta men det finns ingenstans att ta vägen. och mina drömmar är verkliga men jag glömmer bort när jag vaknar. och jag drömmer mig bort för mycket vet inte riktigt vilken värld jag lever i. vad jag vill det vet jag aldrig men jag säger att jag vet och jag låtsas som det. vet att jag inte vet men låtsas så bra. en dag ska väl jag bli stor på riktigt. då finns ingenting av idag med i bilden. det skrämmer mig lite.

Inga kommentarer: