Förra lördagen trillade jag och malin in på scenen där Ludwig Bell spelade, vi hamnade längst fram i mitten. Det var helt fantastiskt bra!
Jag stormar ut genom dörren
Men du viker inte en tum
Torka tårar, kramas, bli sams
Och du frågar om jag förlåter dig
Klart jag gör
Utan dig, du vet jag dör
Lovar dig, så du vet
Hundra år av tvåsamhet
skuttar runt där till vänster...
måndag, september 27
Kärlek blev det fast efter ganska många ögonkast
av anna klockan 13:02
hör till: musik, personligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar