det är som jag sa, när det var kallt och murrigt: alla bekymmer försvinner när det blir så där lagom varmt att gå utan jacka.
och idag satt jag och julia i solen på trappan utanför musikens hus och jag smaskade på vårens första twister! helt dunderunderbart!
jag borde ramla sönder, smulas i små bitar och smälta bort, eller något, så stressad jag egentligen är. men sådant har jag inte tid med. allt ordnar sig (positiv, det är fortfarande ljust ute).
studenten är om sextiofem dagar. min artonårsdag är om sextiotre dagar. det går liksom inte att vara vara annat än glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar