söndag, oktober 19

bara en kyss del två

(läs: del ett)

vi möttes upp där dom döda låg, där löven låg klibbiga, fastklistrade mot trottoarkanten. i mörkret kunde jag urskilja att du sträckte på dig och log, sen gav du mig en kram och en snabb puss på kinden. det lämnade ett blött litet spår, men jag lät det vara. jag hade chansat, skrivit hej och så där, vilken tur, tänkte jag, att du ändrat dig. du pratade på om allt från cykelslir till turbobilar, och som vanligt, som alltid, iaktog jag mest, och log.
sen var vi där, mina fötter slapp skorna i din hall. du bäddade ner oss i mysigare kläder och vi tittade på vilket liv sälar, maneter, uttrar och kräftdjur lever. en haj livnärde sig på plankton och plötsligt var dina läppar mot mina. dom hade längtat märkte jag, precis som mina. du hade längtat och jag kunde inte släppa leendet på mina läppar, på dina läppar.
och det jag gillar mest, förutom att du är så varm, är att du säger mitt namn. som att du känner mig, som att du verkligen menar det. och du kramar mig med allt du har, håller mig att stanna kvar. och jag skrattar och du skrattar och jag undrar om jag borde börja oroa mig nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag skulle vilja skriva som dig!

Anonym sa...

vackert du skriver