bara alla kyssar

för en vecka sedan började maratonet. fredag natt. det var kylans riktiga premiär och jag gick från en fest hem till dig, längtade så förbaskat mycket. ville bara vara med dig och du välkomnade mig mötte mig på vägen, allt kändes som man säger, bra.
vi sov gott och fredagen blev lördag och jag for iväg till stockholm för äntligen, mina vänner, fick jag tillbaka min resväska från finsk mark.
lördag kväll, lördag natt. vi drack och dansade på varsitt håll. vad för sig gick egentligen. vad händer. jag ville en sak du ville något annat. allt var utspillt upp och ner fel. sen möttes vi på gatan utanför den där baren och om jag kunde se rök genom dina öron gjorde jag det. sådan svartsjuka. först skällde jag sen skällde du och fy fan. dina ord, det som kom ur dig. jag gick tyst, du haglade anklagelser. kylan bet oss och du visste inte riktigt vad du sa, jag visste att du inte menade det du sa, sa att du inte menade det, du bara fortsatte. sen la jag mig. du kröp ner bredvid mig och pratade på riktigt, jag pratade på riktigt. vi är visst på riktigt.
dagen efter förklarade du ångern, förståndet, tankarna. att du kanske också är rädd. jag jobbade.
sen var det väl, som man säger, bra, igen.
din röst genom telefonen och vi somnade i våra egna sängar.
måndagen sågs jag vänta på bussen hem till dig igen, du bad mig komma, ville ha mig hos dig. vi skulle väl prata men jag är för glad med dig och du blir så glad av mig. att allt är bara bra. åh så bra. godnatt i uppsalas snöstorm, det blev tisdag morgon och jag skulle öppna. tisdag kväll och du lockade hem mig till dig igen. jag minns mest att jag var lite rädd för att du skulle tröttna på mig. men du sa att anna, om jag inte ville träffa dig skulle du inte vara här nu. som att jag betydde något. jag släppte rädslan. och vi sov ut.
tjolahopp sen blev det onsdagen som jag skrev om här under. nu är famnen mer än bekant.
sen åkte du hem till hemstaden och nu är det lördag kväll och jag längtar, saknar, varje bit av dig. undrar vad det betyder egentligen.